Idag så har jag varit i min fristad: skogen. Det är något speciellt med den här skogen, direkt när man går in i den så sköljer ett slags lugn över en och man andas unisont med träden. Det är så fint. Bäckens porlande och vindens sus skapar en melodi som bara skogarna kan. Vårens skygga solstrålar skiner mellan trädtopparna och värmer ens kropp medan man går längs bekanta stigar som är okända för många andra. Det är lite det som gör att jag tycker om den här skogen särskilt mycket; att inte många vet om stigarnas existens och att man nästan aldrig stöter på någon här.
Det är bara en själv och ens sällskap (i mitt fall ofta min hund men idag följde min mor och bror med mig).
Jag har aldrig visat någon den här skogen, den är oerhört vacker och oförstörd så att man nästan blir mållös. Man mår bra här, eller jag gör det i varje fall.

Jag ska ta någon speciell hit någon dag.